Devon Rex

 Projektarbete – kattras DEVON REX
S*Älskade Lappvante, en typisk devon rex. Alltid nyfiken, mysig, pigg, mjuk, kärlksfull och nära. Devon rex Jag har valt att skriva om Devon rex eftersom jag trots att vi har en underbar devon rex hona har ganska ringa kunskaper om rasen och vill ändra på det. Historik och utveckling 1960 föddes Kirlee, en troligtvis blå hane med lockig päls i Devonshire, England. Hans mamma hittades ute och togs om hand av Beryl Cox. Mamman var en släthårig sköldpadda med vitt. Kirlees fader var troligen en svart krullhårig hane som troligtvis var nära släkt med mamman. När Kirlee föddes kontaktede Beryl GCCF för att se om han kunde användas i cornish rex aveln vilket enbart resulterade i släthåriga avkommor. 1961 köptes Kirlee av utställningsdomaren och uppföderen Brian Stirling-Webb som kom att ha stor betydelse för det fortsatta avlandet. Det visade sig att Kirlees lockar ärvdes recessivt då han parades med britt och burma och sedan parades med sina döttrar blev avkommorna krullhåriga till 50%. När man sedan parade dessa krullhåriga avkommor med varandra blev resultatet 100% krullhårigt. Trots detta fortsatte man länge med att samavla med cornish rex och fick således dubbelrexade katter där man inte skilde på kroppstyp och pälstyp. 1965 ansåg de flesta uppfödare att det var dags att dela på anlagen. I den nya rasstandarden skrevs dock flertalet fel, både i de båda preliminära (1965, 1967) och i den permanenta (1967). Bland annat att devon rexen ska sakna täckhår och att vit fläck endast är accepterat hos sköldpaddor, vilket ju skulle innebära att svart-vita och röd-vita katter inte skulle godkännas. Man parade Kirlee och hans ättlingar med flera andra raser, burma, britt och siames. Även med chinchillafärgad perser vilket gett recessiva anlag för långhår som inte är godkänt för verken utställning eller avel. Rasen i Sverige Den första katten som importerades till Sverige var Ekki af Yala som köptes av Else Garby. Detta var 1967 och då fanns rexar spridda i en del länder såsom Holland och Danmark. Jag skulle räkna rasen som medelstor om man ser till antalet individer. Rasen är inte på långa vägar så stor som till exempel Maine Coon men inte heller så liten som exempelvis Snowshoe. Det är en växande ras som tycks bli allt mer populär. År 2000 var det 199 registrerade individer hos Sverak att jämföra med förra årets siffra på 383 stycken katter. Första registreringen, av devon rex, i Sverak ägde rum 1968. Rasen blev även godkänd av FIFe samma år. I Sverige har man gjort många utparningar och Nordiska Rexringen har haft en utparningsfond för att stötta detta arbete. Nyligen beslutades att detta inte längre är nödvändigt. Man har med utparningar breddat avelsbasen och undvikit inavelsproblem, men fått mindre rastypiska katter. Man hoppas dock att detta arbete på sikt ska ge katter av bättre typ. Importer genomförs men jag har inte lyckats ta reda på hur vanligt det är utan grundar mitt svar på vad jag hört på utställningar och vad jag läst på kattforum.se. Eftersom jag som inte är ute så mycket i ”devon världen” ändå vet flera som importeras antar jag att det är frekvent förekommande och detta tordes vara för att bredda avelsbasen och få de linjer man eftersträvar. Man importerar mycket från länderna i Norden men också från USA och länder längre bort. (Komplettering) Jag kan tänka mig att man importerar avelshanar som ett steg i att bredda avelsbasen och undvika inavel. På Nordiska Rexringens hemsida finns nu 19 hanar tillgängliga för avel, man bör dock komma ihåg att detta inte är det enda stället att kolla om man söker avelshane, men det ger en liten fingervisning om att de inte är sådär himla många. Eftersom avelsbasen är så liten finns det släktskap mellan många utav devon rex katterna i Sverige idag. För att få hjälp med sin avel kan uppfödare vända sig till Nordiska Rexringens avelsråd. Uppfödare som jag pratat med är alla överens om att man vill avla fram friska och trevliga katter. Problem som förkommer hos rasen är Malassezia som är en jästsvamp vid överväxt av denna märks mörkbrunt smuts på kattens klor, mellan trampdynorna och i armhålor. Smutsen luktar lite sött som potatis. Jästsvampen trivs bra på devon rexens varma och lite fuktiga kropp. Enligt Susanne Åhman, som forskar på hudproblem hos katt, bör man inte helt fokusera på att undvika Malassezia vid avel då det är ett smärre problem för en i övrigt frisk katt, men självklart sträva efter att använda helt friska avelsdjur. Rasen är också drabbad av Myopati, vilket är en spasticitet och/eller förtvining av muskler. Sjukdomen debuterar vid 4-14 veckors ålder, då den drabbade ungen börjar gå styltigt, böjer huvudet neråt och har skakningar. Stegvis ökar symtomen och leder slutligen till döden. Sjukdomen förekommer också hos Sphynx och ärvs autosomalt recessivt. Problem med knäskålar och koagulation förekommer också och är ju en fördel att undvika inom aveln.

Källor
Nordiska Rexringen http://www.rexringen.nu/drx/historia.html Lustans devon rex Pernilla Ohlson http://www.devonrex.nu/faq.html http://www.sverak.se/SVERAK/Om_katt/index_raser.htm www.kattforum.se Sockelberg, Ylva Kattuppfödning Bilda förlag 2001 s.54 Candida Frith-Macdonald Allt du behöver veta om katter Tukanförlag 2009 s.318-319 Rexpressen 2-2011 s.22-23 http://www.katter.nu/special/rex/avel.htm http://www.rexringen.nu/drx/hanar.jsp